Anu Tuominen

Ars Fennica 2003

Född 1961 i Lemi, bosatt i Helsingfors

Anu Tuominen utexaminerades från Bildkonstakademin 1995. Hon har avlagt examen också på Konstindustriella högskolan 1992. Utgångspunkterna för Tuominens materiella verk ligger i visuella idéer och tankar. Föremålen, orden och bilderna i hennes konst hör alla till samma idérika pussel. Vardagliga bruksföremål från loppmarknaden — köksredskap av metall, söndriga kärl eller vanliga knappar — förvandlas i hennes händer på ett mirakulöst sätt till något annat, utan att förlora sitt ursprungliga väsen. Med små tilläggg, färggranna nystan och skickliga virkningar, eller helt enkelt genom att hon sorterar och kombinerar dem, växer de organiskt ut till visuella realiseringar av konstnärens idéer. Ett diskret tillägg åstadkommer en oförklarlig metamorfos. Verket återkallar blåbärsmjölkens färg, handarbetets ljud, kritlukten i klassrummet, hur något smakar eller känns att röra vid.

I likhet med andra konceptuella konstnärer visar Tuominen med ord, bilder och föremål på samband som inte kan nås av den rationella tanken och händelser som ter sig semiotiskt omöjliga. I konstens och poesins värld är de dock möjliga. I boken Kuvan sijamuotoja (Bildens kasusformer) konkretiseras föremålen enbart med hjälp av verbala instruktioner — man behöver inte utföra verken eftersom orden i sig kan synliggöra dem. Bilderna har också i magrittesk mening sin egen sanning; i Tuominens verk kan ljuset på postkortet bränna, bilden av en hök lyfter från lexikonets sida och sätter sig på en tuva som bildas av boksidan mm. Gränserna mellan verkligt och inbillat, sett och tänkt, sagt och tillverkat börjar vackla. Tuominens verk öppnar en glädjande dimension av insikter, lek och förundran, en värld som trotsar rationell logik och undflyr alla förklaringar. Verkens frodiga kontinuitet bildar ett slags metafor för kreativiteten och konsten genom sin koppling till konstens långa tradition.

Marja Sakari

Utställningarna
Aine Konstmuseum, Torneå 22.8.-5.10.2003
Amos Anderson Konstmuseum, Helsingfors 16.10.-9.11.2003
Salo Konstmuseum 22.11.2003-4.1.2004

född 1961, Lemi
bor och arbetar i Helsingfors

KONSTSTUDIER

1990-95 Bildkonstakademin, Master of Fine Arts
1984-92 Konstindustriella högskolan, avdelningen för inredningsarkitektur och möbeldesign, Master of Arts

SEPARATUTSTÄLLNINGAR

I Finland
2002 Galleri AMA, Åbo
2001 Galerie Anhava, Helsingfors
2000 Forum Box, Helsingfors
1999 Oikeita väriympyröitä (Riktiga värgcirklar), Café Ateneum, Helsingfors
1998-99 Lumitöitä (Snöarbeten), Sydkarelens konstmuseum, Villmanstrand
1998 Kuvan sijamuotoja (Bildens kasusformer), Galerie Artek, Helsingfors Push Firma Beige, Helsingfors
1997 Sukkia ja lapasia (Sockor och vantar), Galleria Titanik, Åbo
1997 Kootut teokset (Samlade verk), Mänttä
1997 Helmitaulu ja laskutikku (Kulramen och räknestickan),Voipaala, Valkeakoski
1996 Galerie Artek, Helsingfors
1995 Löytöjä (Fynd), Finlands skogsmuseum Lusto, Punkaharju
1995 Undervisningsministeriet, Helsingfors
1994 Galerie Artek, Helsingfors
1994 Ihmekammari, Voipaala barnkulturcentrum, Valkeakoski
1993 Mittoja ja tikkuja (Mått och stickor), Artek-affären, Helsingfors
1992 Kuutio (Kuben), examensutställning, Konstindustriella högskolan, Helsingfors

Utomlands
2001 Nordiska ministerrådet, Köpenhamn
2001 Rogaland Kunstsenter, Stavanger, Norge
1998 Petite Galerie, Paris

GRUPPUTSTÄLLNINGAR

2002 An der Schwelle des Unbekannten, Kulturabteilung Bayer, Leverkusen, Tyskland
2002 Fluxus und die Folgen, Wiesbaden, Tyskland
2002 Biennale Balticum, Raumo konstmuseum
2002 Uniikki 2002, Fiskars
2001 Finska bildhuggarförbundets sommarutställning, Högholmen, Helsingfors
1999 Umedalen Skulptur, Sverige
1999 Laterna Nordica, AIFACS, New Delhi, Indien
1998 Purnu, Orivesi
1998 Mielen suot, Ahjo, Joensuu
1998 Kiviveistoksia (Stenskulptur), Galerie Artek, Helsingfors
1998 Neljäs kehä esittää (Fjärde ringen förevisar), Konstmuseet i Hyvinge
1997-98 Mielen kasvu (Psykiskt växande), Helsingfors
1997-98 Konseptio (Konception), Östra Helsingfors kulturcentrum Stoa
1997 Sex, Snack’n Pop, Galleri Titanik, Åbo
1997 Muuntamo, Helsingfors
1997 Var Dag, Gävle konstcentrum, Sverige
1996 Kuvitella vuosisata (Inbilla sig ett sekel), Amos Andersons konstmuseum, Helsingfors
1994 Forest and Mountain Project, Bildkonstakademins galleri och Galleri Wang, Oslo
1993 Wunderkammer, på utställningen för barnToisin, Museet för nutidskonst, Helsingfors
1993 Toinen käsi (Andra handen), TEXO ry, Galleri Otso, Esbo
1992 Kirjaimilla koreasti (Granna bokstäver), Voipaala barnkulturcentrum, Valkeakoski
1989 Ekobäng, Gamla studenthuset, Helsingfors
1986 Young Sketches, möbelmässan i Köpenhamn

GRUPPUTSTÄLLNINGAR

2000 L’Art dans le Monde, Pont Alexandre III, Paris
2000 Art Forum Berlin, Galerie Anhava
1999 5. textiltriennalen, Konstindustrimuseet, Helsingfors
1999 Aquarium, Arhitektuurimuuseumi (Arkitekturmuseet), Tallinn
1997 Leikkaus 102 (Snitt), Finska Konstnärers utställning, Helsingfors konsthall
1995 Konstfestivalen i Mänttä
1995 Suur-Helsingin ja Uudenmaan aluenäyttely, Keravan taidemuseo
1992, 1991, 1989
De Ungas utställning, Helsingfors konsthall
1992 Nordisk Teckningstriennal
1986 Nordisk möbeldesign, Form/Design Center, Malmö, Sverige

PRISER

1999 Aquarium, Tallinn, Estniska skulptörförbundet
2003 ARS FENNICA priset
1995 Mänttä bildkonstfestival, huvudpriset
1992 Träprodukttävlingens huvudpris, Hand- och konstindustriförbundet
1990 Konsttävling om huvudingången, 1 plats, Konstindustriella högskolan
1986 Möbeldesigntävling, 2 plats, Finländska möbelexportörer och Konstindustriella högskolan
1986 Tävling om gravmonument, 1 plats och hedersomnämnande, Kyrkostyrelsen, SKSK, Helsingfors kyrkliga ev.-lut. samfällighet, Ornamo

ÖVRIG KONSTNÄRLIG VERKSAMHET

1998, 1996 Villa Lante, Rom
1995 Cité Internationale des Arts, Paris
1993 Europeiska konstskolors 4 biennal, Maastricht, Hidetoshi Nagasawas elev
1992 Strata, assistent till Alan Sonfist, Tammerfors konstmuseum
1991 Puu vain (Bara träd), assistent till Helen Escobedo, Helsingfors stads konstmuseum

SAMLINGAR

Helsingfors stads konstmuseum
Museet för nutidskonst Kiasma, Helsingfors
Esbo stad
Tammerfors stad
Sara Hildéns konstmuseum, Tammerfors
Henna och Pertti Niemistös samling av nutidskonst
Saastamoinen-stiftelsen
Samling Swanljung
Finska konstföreningen

Utomlands
Statens konstråd, Sverige
Nordiska akvarellmuseet, Sverige
Malmö konstmuseum, Skärhamn, Sverige
Gävle kommun, Sverige
Apoteksbolagets konstförening, Sverige
Landstinget, Gävle, Sverige
Länsmuseet, Gävleborg, Sverige
Collection René Block

OFFENTLIGA VERK

Barnkliniken, HUS, Helsingfors 2000
Kvartershus, Grinddal, Helsingfors 1999

PUBLIKATIONER

Kuvan sijamuotoja (Bildens kasusformer), Jack-in-the-Box, 2001

MEDLEMSKAP

Finska Bldhuggarförbundet
Målarförbundet
TEXO, Ornamo

WEBBSIDOR

www.kuvataiteilijamatrikkeli.fi
www.artists.fi/sculptors
www.anhava.com

Aleksandr Borovskin:

Jag har utsett Anu Tuominen till vinnare av ARS FENNICA 2003. Beslutet var inte lätt att fatta, eftersom årets kandidater i mitt tycke alla håller en ovanligt hög nivå.

Orsakerna till att jag ger första priset till Anu Tuominen skulle jag vilja formulera på följande sätt. Hon förefaller att vara en konstnär som är helt fri från de form- och innehållsmässiga klichéer som på sistone spritt sig i nutidskonsten. I en tid av total dekonstruktion, lek och parodiska kontexter skapar hon en ovanligt, rentav skrämmande djup och seriös konst som inte är inriktad på dekonstruktion utan söker ett slags synkretism, enheten i tingens natur. Jag inser att detta kan låta högtravande, men jag skall försöka motivera mina påståenden.

Utåt sett tycks Anu Tuominen ty sig till den gamla metoden som började med DADA och aktualiserades med Fluxus och som går ut på att bryta ner konstens traditionella status och mediernas stereotyper: hon använder upphittade föremål ur vardagsmiljön, företrädesvis bråte och krimskrams med lågt värde, som på MOMAs berömda utställning High and Low, dvs. hon glorifierar det profana, för att citera filosoferna. Detta profana består av föremål och material från kök och hushåll och över huvud taget från den kvinnliga sfären: kärl, garn, knappar, postkort, små böcker mm., och också av arkaiska vardagsritualer inom Hemmets revir: att sy, laga mat, fostra barn, upprätthålla kommunikationen mellan familjemedlemmarna, sända postkort osv. Vidare består det av de rester och sopor som dessa sysslor ger upphov till.

Jag måste tillstå att hantverksmässigheten, eller mera exakt det amatörmässiga draget, var mitt första och tämligen nedtrappande intryck av verken: det såg ut som något slags rå hemmagjord fluxus … Sedan kom jag på att den här nedtrappningen inte var en slump, utan en avsiktlig, programmatisk ansats.

Är detta då en djupdykning i den alltjämt moderna gender-problematiken? Nej, också den är bara yta, inte det viktigaste skiktet. Och först därefter insåg jag det grundläggande djupet i konstnärens avsikt. Ja, Anu Tuominen auktoriserar det vardagliga, det triviala, det profana. Men upphovsmannen är, som Ortega y Gasset påpekar, i första hand en auteur, en som utvidgar. Det är enligt mig det allra viktigaste. Anu Tuominen bearbetar tecknet, dess denotat, själva signifikationsprocessen, tecknet som element i kommunikationen. Och hon tolkar alla dessa aspekter utvidgat. Som en upphovsman. Som en auteur.

Att Anu Tuominen bearbetar just hemmets och hushållets material beror dels på att det organiskt hör till konstnärens inre värld, dels på att det i alla kulturer är bruksföremålen som bär på det mest bestående och ingrodda betydelseinnehållet. Den här beständigheten bearbetar hon genom att upplösa inrotade samband och balanser och visa på de ontologiska, djupa, grundläggande sambanden genom att utnyttja paradoxala och provokativa drag.

Här har vi ett tydligt exempel på hennes arbete med de ingrodda, enligt Nietzsche tröga sambanden mellan tecknet och dess denotat eller huvudbetydelse, dvs. det föremål som ersätts eller representeras av tecknet. Tecknet som kopia eller reproduktion är den enklaste formen av ett sådant samband. Anu Tuominen tar ett enkelt postkort med ett fotografi av en interiör eller ett landskap. Sedan ersätter hon den reflekterande ytan på bilden – en spegel i rummet eller vattenytan i ett landskap – med en riktig spegelyta genom att foga in en bit av en riktig spegel i postkortet som återger en “spegel”. Ett mycket enkelt drag, som omedelbart bryter ner det ingrodda sambandet. Vad representerar vad? Ersätter tecknet denotaten eller tvärtom? Vad handlar kommunikationen om då postkortet skall förmedla ett budskap? Och vilket är budskapet? Vad erbjuds adressaten? Är det meningen att han eller hon skall studera vyn, som var viktig för avsändaren? Eller skall mottagaren studera sig själv i spegeln?

Följande verk är ett mera utvidgat exempel på Tuominens arbete med materialets betydelseinnehåll. Vi ser en uppsättning vattenfärgsknappar i sina runda behållare. Färgknapparna representerar och visar på målningsprocessen, bildskapandet, blandningen av rena färger. Bredvid färgknapparna finns föremål som motsvarar dem, men de är virkade, framställda med virknål och garn och färgade på ett annat sätt. Blandningen av grundfärger med andra färger har redan ägt rum, i en paradoxal och objektifierad form. Den inrotade, rutinmässiga och inlärda approachen till måleriet som teknisk metod är övervunnen.

Särskilt fascinerad är konstnären av färgskapandets metamorfoser. På en flat yta ligger ett traditionellt köksredskap, en trämortel. På ena sidan av den finns färggranna garnnystan – virkning är Anu Tuominens favoritteknik, rentav hennes medium – på andra sidan ser vi samma bollar men utplattade till rundlar av färg. För länge sedan när jag gick i lågstadiet chockerades jag av lättfattligheten i ett enkelt mönster: vattnets kretslopp i naturen. Här har vi en minst lika slående bild av färgens kretslopp i naturen.

Tecknet är inte alltid direkt förknippat med det fenomen det representerar: samhället utvecklar en viss konvention, en överenskommelse om de värden som definierar korrelationen mellan dem. Tvålen representerar därmed – inte bara metaforiskt, utan också rent tekniskt – renhet, sterilitet, rengöringsprocesser, avlägsnande av smuts osv. Anu Tuominen använder vanliga tvålaskar av plast, men hon lägger inte tvål i dem utan små strandstenar, vilkas runda strömlinjeform bokstavligen skapats av vattnet i tusentals år. Den inrotade, tröga metaforen – representation, samband – ersätts med en annan som är paradoxalt fräsch och oväntad. Det här resulterar i en slående stark bild av organisk renhet…

Det är svårt att finna motsvarigheter till Anu Tuominens nya metaforer, till hennes sökande efter nya grundläggande samband mellan fenomenet och dess tecken. Den enda jag kommer att tänka på är Joseph Beuys, eller snarare en av hans multipler: en citron och en ellampa målad i en stark gul färg. Citronens mättade färg, dess laddning, tycks vara en energikälla. Kanske Beuys med dessa verk och med sin remarkabla förmåga att finna mera övertygande och grundläggande samband mellan tingen än de rent fysiska, är den enda som kan anses vara en föregångare till Anu Tuominen…

Anu Tuominens paradoxalitet som konstnär ligger i det faktum att hon är det konceptuella pragmatiska spelets odiskutabla mästare. Så måste det vara för den som arbetar med tingens och företeelsernas tecken och modi, som rekonstruerar de sedan länge rådande systemen av samband. Inte för intet är hon så ofta benägen att systematisera, att skapa visuella alfabet… Det är inte en tillfällighet att hon framställer sina intentioner i medel som känns varma och mjuka att röra vid – virkning, tillämpning av hushållsföremål och riter – så ger hon uttryck åt sin emotionalitet.

Typiskt för Anu Tuominen är färgfotografiet som är taget som en amatörbild. Det har ingen speciell komposition utan återger bara en glimt av livet på en bondgård – ett kalhygge i skogen, en bonde vid vedlidret. Och allt det här framträder mot bakgrunden av en klassisk finsk höst med gula, gröna och klarröda färger… Ett vardagligt föremål som ter sig helt naturligt i den här miljön är klädstrecket med sina olikfärgade klädnypor. De representerar färgstänk, en paradoxal analogi till naturens spektrum. Det är omöjligt att avgöra om den här kromatiska skalan är ett tecken för naturens färgmångfald eller om höstens naturliga slumpmässiga färger representerar, signfierar, symboliserar vissa ontologiska lagbundenheter i systematiken … Jag tror att detta är en bild av Anu Tuominens konst med dess paradoxala relationer mellan konceptualitet och lyrik.

Översättning: Susanna Lehtinen

2003 – ANU TUOMINEN

Artiklarna av: Konstkritiker Pessi Rautio, Alexandr Borovskij, chef för nutidskonstavdelningen vid Ryska museet i S:t Petersburg, och Anu Tuominen.

120 sidor, rikligt färgbilder Storlek: 260 x 210 mm Språk: finska, svenska och engelska Redaktör: Kirsti Karvonen Grafisk design: dog design ISBN 952-471-227-X Pris: 29 euro

1. upplag: slutsåld 2. upplag: Bestll!