KANDIDAT 2007

Elina Brotherus

Brotherus tidiga verk (1997–99) är omsorgsfullt uppbyggda självporträtt som behandlar svåra stunder i en relation eller slutet på den. Modellen är ofta naken eller gråtande; utlösarens svarta ledning påminner oss om att den sorgsna eller ångestfyllda gestalten är konstnären själv.

Verken är ett slags stillbilder ur livet, privata men därför också allmänna, ty Brotherus tror på mänskornas innersta likhet. ”De klipp jag plockat ur mitt liv kan kännas igen av andra också”, säger hon.

Den omtalade serien The New Painting (2000–04) fick Brotherus att dryfta sitt förhållande till måleriet, dess historia och sätt att skapa betydelser. Det självbiografiska byts ut mot noga övervägd visualitet, en betoning på ljus, färg och komposition i verk som på olika sätt hänvisar till måleriet och i vilka konstnären inte längre avbildar sig själv. Hon är ”en person i rummet”.

I foto- och videoverken i serien Model Studies (2004–) som Brotherus nu har under arbete gräver hon sig allt djupare ner till bildkonstens urkällor och anlitar för första gången också professionella modeller. I fokus står den europeiska bildkonsten i hela dess omfattning, med början i de akademiska traditioner som också inbegriper konstskolornas croquisteckningar.

Samtidigt kan man se hur det i fotografin omhuldade ”avgörande ögonblicket” växer ut från bråkdelen av en sekund till minuter, timmar eller – tankemässigt – många århundraden.

Timo Valjakka