Pristagare 2005

Roi Vaara

född 1953 i Moss, bor i Helsingfors

Roi Vaara har kritiserat konstlivets fokusering på museer och gallerier och förvandlat sig till ett konstverk som smidigt rör sig bland folk, chockerar och väcker frågor.

Först lärde vi känna Vaara som den helt vitmålade mannen vars handling var att finnas till och promenera omkring i prydlig kostym med portföljen i handen. Den vite mannen hade många dimensioner och referenser och intressantast av dem var skulpturtraditionen. I utställningssammanhang är en vit marmor- eller gipsskulptur en normal bild av en människa, men utanför museet blir exakt samma tolkning onormal.

Sedermera lanserade Vaara idén om levande skulptur inne på museet och utvecklade också en version med en vitrindocka av den. Ibland har all maskering varit onödig: Vaara har bara stått alldeles stilla – som skulpturerna på museet – och studerat människors reaktioner. Resultatet är i och för sig överraskande. För att stämplas som avvikande behöver man inte provocera. Att stå lugnt på sin plats är nog.

Om Vaaras performancer inte innehåller rörelse får tiden självfallet större betydelse. Föreställningarna blir uthållighetsprov, humorn blandas upp med fakirens lidande: när kroppen skakar av köld blir den ett levande instrument som får glasskivorna att klinga, extremiteter som limmats fast högt uppe i ett skyltfönster bildar en dekorativ konstruktion, som en modern skulptur.

Vaaras fantasi är outtömlig och hans mod osedvanligt. I en av sina performancer står han på en öde isslätt och studerar en vägskylt: Art eller Life, Konsten eller Livet? Synbarligen har han förmått gå i båda riktningarna samtidigt.

Pirjo Hämäläinen