KANDIDAT 2004
Anna Retulainen
född 1969 i Orimattila, bosatt i Helsingfors
Anna Retulainen målar observationer och förändringar. För henne handlar det inte om objekt som står stilla och kan tas i besittning, utan om föremål för observation som bevarar sin egenskap av objekt och befinner sig ständig rörelse. I detta avseende är hon besläktad med den förmoderne Paul Cézanne, som målade stilleben och landskap och visade hur konstnären skapar sitt objekt på nytt, i stället för att bara avbilda det han eller hon ser framför sig. Retulainens motiv och tematik hänför sig inte bara till konsthistorien utan även till fotografins och filmens historia. Verken uppvisar ett slags reminiscenser av masscener, genrebilder eller stillebenkonst.
Retulainen har blivit känd för sina djurmotiv som prövar betraktarens iakttagelseförmåga. På nära håll ser de ut som informalistiska färgstänk där förtätningar och anhopningar av färg bildar en rytmisk livfullhet. Granskar man de stora verken på längre avstånd börjar man uppfatta koherdar med sin boskap eller en flock måsar som anfaller ett byte. Retulainen är skicklig på att hejda den filmiska rörelsen till en bild med måleriska medel. Stämningen närmar sig westernfilmens eller för tankarna till Hitchcocks Fåglarna. Fågelperspektivet bjuder på en kittlande överraskning och får betraktaren att på nytt söka efter möjligheter att göra observationer.
Ämnet i Retulainens måleriska undersökning är de avstånd, dimensioner, ytor och djup som färgmassorna framkallar. Det är som om hon hade exponerat flera filmrutor ovanpå varandra i samma bild. Även i hennes senare målningsinstallationer på papper finns denna anda av fotografen Edward Muybridge, känd för sina studier av rörelsen. Retulainens motiv är den roterande rörelsebanan hos en hund som försöker få fatt i sin svans! Variationer av detta tema återkommer i hennes nyaste stillebenmålningar. Även här ifrågasätts målningens statiskhet. Hon lyckas försätta målningarnas element - druvor, bananer och rödbetor - i en guppande rörelse. Det ser ut som om grönsakerna skulle försvinna under målningens förföriska yta, bara för att en stund senare dyka fram igen. Trollkonster på måleriska villkor!
Leevi Haapala