KANDIDAT 2004
Carin Ellberg
Född 1959 i Stockholm, bosatt i Stockholm
Carin Ellbergs teckningar, målningar och föremålsinstallationer skildrar hemmiljön. Den bekanta sfären kännetecknas av barn, lekar och fritidssysslor. Och ändå är ingenting i Ellbergs verk vad det först ser ut att vara. Vardagen förvandlas språngvis till konst, till en snedvriden vardag. Stämningen i verken är som om Pippi Långstrump hade blivit hemmafru. Ellbergs verk kan sägas vara en utlöpare till den surrealistiska traditionen. Man anar ekon från metamorfoserna i Louise Bourgeois teckningar eller från Niki de Saint-Phalles fylliga och färggranna kvinnogestalter och Marie-Louise Ekmans miljöbilder. Ellbergs verk är en lyckad blandning av lek och konst, humoristiskt och fundamentalt, emancipation och kitsch. Och just därför ser de ut att vända upp och ner på vardagen, göra den betydelsefull. De sammanför hemmets och konstens sfär i ett specifikt kvinnligt perspektiv.
På 1980-talet utförde Ellberg även video- och filmverk. Köket, 1987, tillsammans med Katarina Lindgren, handlade om hemmamammans tillvaro som en motkraft till det ekonomiska livets effektivitetstänkande. Andra verk med levande bilder är bl.a. Besöket, Pin-Ball och I går från 1988 samt Modersmål, 1989. Verkens material förvandlas överraskande och får nya betydelser - från modellera till pigment och från leksaker till nylonstrumpbyxor. Det barnsliga draget och direktheten i Ellbergs teckningar anknyter till naivismen. Pennföringen löper med samma lätthet som telefonklotter och upprepar skolflicksaktiga dagdrömmar. Som målare företräder Ellberg 1990-talets sk. bad painting. Det handlar om att tänka snabbt, uttrycka sig spontant och dokumentera stundens autenticitet. Ellberg har gjort en dagboksliknande självporträttsserie med hundratals målningar. Ur dem alla blickar bröstbilden av en lätt ängslig hemmafru.
Den mest konceptuella och eleganta sidan av Carin Ellbergs produktion representeras av hennes landskapliga installationer. Det ser ut som om teckningarnas gestalter hade materialiserats till reliefer av silikon och pigment. Féer i klara färger flyter över väggar och golv som barnens favoriter Barbapapas. I form av sagoväsen gestaltar hon också Bauhaus trianglar, cirklar och kvadrater. Féerna bildar organiska områden, hav och sjöar, de växer ut till livets träd eller skjuter in sina amöbaliknande tentakler i arkitektoniska konstruktioner som består av högar eller staplar av träklossar. I Ellbergs installationer sammanflätas formala element och sagovarelser till en hemtrevlig fantasigeografi. Leken och sången skallar och livet blir konst.
Leevi Haapala