KANDIDAT 2003

Thomas Nyqvist

Landskapets kalla mjukhet

Utgångspunkten för Thomas Nyqvists mörka landskap är ofta någon verklig plats. Det kan vara vyn "runt hörnet", som själva målningen med sina färger försöker göra oigenkännlig. Nyqvists stora målningar har hållit en brun färgskala, med snöskivor inramade av brunaktiga fält. I sina nyaste små målningar har han emellertid systematiskt gått in för att minska på färgerna. Landskapen har därmed blivit ännu mera grafiska och frostigt transparenta; samtidigt har det anonyma dragets betydelse ytterligare ökat. Det är färgerna som gör det vardagliga landskapets oigenkännligt i mörkret, förvandlar det triviala till något gåtfullt. Mörkret, dimman och de återgivna strukturernas och objektens anonymitet gör Nyqvists landskap till en dunkel plats, trösterikt upplyst upp av frostigt vitt. Ansatsen är medvetet melankolisk.

Isande kyla och mjuk gestaltning möts på Nyqvists dukar. Hans landskap är belysta av en kyligt mjuk oxymoron.

Föremålen på det återgivna platserna, som i den nyaste löpgravsmålningen, skapar ett intryck av övergivna skikt och dolda minnen. Thomas Nyqvists färgskikt är tunna, färgerna lyser igenom varandra. Den frostlika vita färgen lägger sig som ett spindelnät över målningens väv. Det här åstadkommer en intressant motsättning mellan de mjuka klumpartade formerna och den transparenta tonen. Platsens stela och döda "natur" är otvivelaktigt en sublim faktor som förför betraktaren till en svåridentifierad melankoli.

Altti Kuusamo